The Perfect Boyfriend-Del 8

Han flyttade sig närmare mig och kysste mig.

- Godnatt snygging.

Sa han och jag skrattade till.

Han höll om mig när vi somnade.

Nicki:

När jag vaknade sov Justin fortfarande. Jag klev upp och duschade och satte på mig svarta jeans och en ljuslila t-shirt. Jag plattade håret och målade naglarna ljusrosa. När jag kom ner stod Justin där. Shirtless! Hans hår var alldeles rufsigt så han gjorde sin hairflip.

– Godmorgon, sötnos! sa han och log.
– Godmorgon, sa jag och log. Han gick fram till mig och gav mig en kyss. Jag besvarade den och kände hur mitt hjärta började slå fortare. Samtidigt kände jag mig skyldig. Mike visste ingenting om vad som hände just nu. Om han hade vetat att jag stod med Justin Biebers armar runt mig skulle han nog aldrig vilja se mig igen. Nej, jag var tvungen att berätta för honom idag när han kom. Jag drog mig undan från Justins famn och tvingade fram ett leende.
– Kom, så går vi ner och äter frukost, sa jag och gick ner till köket. Han följde efter.
Jag tog en smörgås och ett glas juice och Justin en tallrik fil. Vi åt under tystnad.
– Vad ska du göra idag? frågade han när vi ätit klart.
– Mike kommer ju idag, sa jag utan att möta hans blick. Jag kunde se i ögonvrån att han nickade.
– Så du måste gå nu, sa jag bestämt och kollade på honom. Han såg förvånat på mig.
– Varför det? utbrast han.
– Jag måste få prata ut med honom, svarade jag och suckade högt.
– Vadå "prata ut"? frågade han surt.
– Spela inte dum, du vet vad jag menar, sa jag irriterat. Han suckade uppgivet.
– Okej då, men vi hörs? sa han frågande.
– Antar det, svarade jag.
– ”Antar det”? sa han och såg besviket på mig.
– Vi träffas säkert igen, ge dig iväg nu! utbrast jag irriterat.
– Okej, hejdå! sa han och kysste mig snabbt. Jag besvarade den aldrig.
Han vinkade och gick iväg. Jag drog en suck av lättnad. Även om jag gillade Justin ville jag ha honom ur vägen, nu när jag skulle träffa Mike. Jag visste inte vem jag ville ha, Justin eller Mike. Hur det än skulle bli var jag tvungen att berätta för Mike om Justin. Vi hade hånglat och sovit i samma säng. Mike skulle inte bli glad…

Mike:
Jag såg fram emot att få träffa Nicki, men jag hade något viktigt att berätta för henne… jag hade varit otrogen. Jag kunde bara inte säga det på telefon, jag ville prata med henne öga mot öga.
– Nu landar vi strax i Chicago, var vänliga spänn fast era säkerhetsbälten, sa en röst i högtalarna. Jag satte på mig bältet och kände hur mitt hjärta slog snabba slag.
Jag var nervös. Det var längesedan jag träffat Nicki. Undra hur mycket hon förändrats.

När planet landade i Chicago var jag nog en av de första som steg av. Jag skyndade mig ut från flygplatsen och började vinka efter en taxi. Lyckligtvis stannade en till framför mig nästan med en gång. Jag kastade mig in och gav chauffören adressen.
Han nickade och började köra. Jag lutade mig tillbaka och kollade på klockan, 12:34.
Jag hade sagt till Nicki att jag skulle komma någon gång runt ett, så jag hade ungefär en halvtimme att bränna.

Justin:
Jag stod i strandbaren och jobbade. Jag hade fått börja tre timmar tidigare än vad jag brukade, bara för att jag var borta igår. Mamma hade varit så orolig, jag hade glömt att smsa eller ringa och berätta var jag höll hus. Jag hade därför bara mig själv att skylla till varför jag nu hade utegångsförbud i en vecka och fick börja jobba tre hela timmar tidigare idag!

Efter kanske två timmar knackade någon mig på axeln. Jag vände mig om och såg på en kille i min ålder. Han var solbränd och ganska muskulös. Han hade en bag på axeln.
– Kan jag köpa en aprikosdrink att ta med? undrade han.
– Visst, svarade jag och hällde upp i en plastmugg.
– Tack, sa han och betalade.
– Ingen orsak, svarade jag. Han vände sig om och skulle precis gå när han ångrade sig. Han kollade på mig med en så intensiv blick att jag stirrade ner i marken.
– Är inte du, han… James Beaver? försökte han.
– Inte riktigt... Jag heter Justin Bieber, svarade jag och kvävde en suck.
– Oj, mitt fel, sa han.
– Äh, folk säger fel hela tiden, jag är van, svarade jag suckade. Han nickade förstående.
– Så, hur känner du till mig? frågade jag. Han kollade på sin klocka, som om han övervägde att ta den korta förklaringen och påpeka hur ont om tid han hade, eller om han skulle ta den långa, utdragna. Han valde något mittemellan och satte sig ner på en barstol.
– Min flickvän snackar om dig hela tiden, sa han och suckade. Okej, jag skämtade bara, han valde den korta versionen. Men varför satte han sig ner isåfall?
– Och vad heter din flickvän, om jag får fråga? sa jag retsamt.
– Nicki, , svarade han och reste sig upp.
– Efternamn? undrade jag.
– Allison, svarade han. Jag stirrade chockat på honom.
– Vad sa du, sa du? utbrast jag och stirrade på honom med stora ögon.
– Hon heter Nicki, jag måste dra nu, vi ska träffas om…, han gjorde en paus och kollade på klockan.
– Sju minuter, fortsatte han och vände sig om för att gå. Han stannade återigen till mig. Han såg på mig med ett beklagande ansiktsuttryck.
– Hur förklarar man för sin flickvän att man varit otrogen? frågade han och jag ryckte på axlarna.
– Det är nog väldigt enkelt, men inte utan att få en eller annan smäll, sa jag lite besvärat. Han nickade som tack och gick iväg. Jag började fundera över en sådan scen. Mike knackar på dörren och Nicki öppnar. De kysser varandra och sedan sätter de sig i soffan, båda tror att den andre är redo för lite hångel när de egentligen satte sig där för att prata ut, och börjar prata ut. De berättar att båda varit otrogna, men inte med vilka. De gör slut som vänner, men hånglar trots uppbrottet, som ett sista.
Sedan går de skilda vägar och…
– Justin! Jag hoppade till och kollade på mamma. Hon såg på mig.
– Har det hänt något? frågade hon och satte sig ner bredvid mig.
– En massa, svarade jag och log.
– Berätta, sa hon uppfordrande.
– Inget viktigt, jag träffade bara en kille nyss som frågade hur man berättar för sin tjej att man är eller har varit otrogen, mumlade jag frånvarande.
– Okej, säkert att det inte var något viktigt du funderade över? sa mamma oroligt.
– Nej, mamma, sa jag och suckade. Hon nickade och fortsatte jobba.
Vad skulle jag göra? Hur skulle Nicki reagera när Mike berättade det där för henne?

Mike:
Jag knackade på dörren. Nicki öppnade. Hon log ett bländande leende och kastade sig i mina armar. Jag höll om henne och vi kysstes passionerat. Vi gick in i huset. Hon stängde dörren och jag släppte ner bagen på golvet. Vi kysstes passionerat och hon drog upp mig till sitt rum och låste dörren. Vi la oss ner på hennes säng och fortsatte kyssas. Jag var så jävla upphetsad att snacket om otrohet gott kunde vänta.

Nicki:
Så fort jag hade sett Mikes underbara leende när jag öppnat dörren hade jag vetat direkt. Det var idag det skulle hända. Det var idag vi skulle göra det.
Vi hade aldrig gjort det tillsammans, men jag hade velat och väntat så länge nu.
Med tanke på att han förmodligen skulle dumpa mig när jag berättat fick mig bara att vilja ha honom ännu mer. Han följde med mig upp till mitt rum, vi la oss på sängen och hånglade vilt. Det blev mer och mer passionerat och plagg efter plagg åkte av…

Mike:
Efter kanske ett tag låg Nicki med huvudet på mitt bröst och vi andades häftigt.
Det hade varit underbart, jag önskade att jag kunde säga att hon var min första. Men det var hon inte, Jane var min första. Vi hade strulat förra veckan, på en fest. Jag ångrade inte ett skit, men jag hade hellre haft Nicki som min första. Jag suckade och tog ett djupt andetag.
– Nicki? sa jag försiktigt och såg på henne. Hon såg på mig med sina vackra ögon.

Nicki:
– Nicki, sa han försiktigt och såg på mig.
– Ja? svarade jag.
– jag vet inte hur jag ska säga det här, men…, mumlade han.
– Men vad? frågade jag och kollade allvarligt på honom.
– Du är inte min första, mumlade han. Jag blev förvånad och besviken på samma gång, men egentligen spelade det inte så stor roll.
– Det gör inget, du är min första, svarade jag och log mot honom. Han mötte inte min blick. Hade det hänt något?
– Vad är det? frågade jag. Han vägrade att möta min blick, men han mumlade något.
– Vad säger du? Prata högre, sa jag. Han kollade på mig.
– Det… det var Jane, mumlade han. Jag stirrade på honom.

Mike:
– Var det längesedan? Början på förra året? undrade hon i ett försök att inte låta besviken. Jag och Nicki hade blivit tillsammans i slutet på förra året.
– Nej, det var…, mumlade jag och avbröt mig själv mitt i en mening.
– När? frågade hon enträget.
– Förra… veckan, mumlade jag. Hon stirrade på mig. Sedan svepte hon ett lakan runt sig och reste sig häftigt upp ur sängen. Hon klädde på sig snabbt med ryggen mot mig.
– Det var aldrig meningen, började jag. Hon såg ursinnigt på mig.
– Det bara hände, försökte jag men hon låste upp dörren, gick ut och smällde igen den hårt. Fan.

_________________________________________________________

Den här delen har Alice skrivit!:) Hon är jätteduktig på att skriva eller hur?!?

Hon har också en Novellblog!!! Check it out;)