The Perfect Boyfriend-Del 2

Jag sprang fort hem och satte på mig ett svart linne och ett par blåa jeansshorts.

Jag skyndade mig tillbaka.

-Nu är jag här igen. Men vad i...!!!
________________________________________________

Nicki:

Mike satt kvar på samma stol som han satt på när jag gick, men nu satt Jane där bredvid honom. Han kysste henne mjukt och försiktigt.

Det var inte bara en ´´jag gillar dig´´ kyss.

Det var en riktig ´´jag älskar dig kyss´´

Mike:

Jag såg att Nicki kom och ställde sig precis framför mig och Jane med händerna på höfterna.

Jag puttade bort Jane och sprang fram till Nicki som redan hade börjat gå därifrån.

Jag tog ett hårt (kanske för hårt) grepp om hennes arm.

- Aj!!! Vad håller du på med. Skrek hon och vände sig om.

- Förlåt mig Nicki, jag kan förklara.

Sa jag och släppte hennes arm.

- Okej förklara då.

Sa hon och la armarna i kors.

Jag hörde att hon småsnyftade och jag såg några tårar rinna från hennes vackra, stora, bruna ögon och sedan ner på hennes runda, röda kinder.

Jag hade aldrig riktigt märkt att hon faktiskt var så vacker.

Varför skulle Jane börja klänga på mig just när Nicki kom.

Hon hade säkert velat att Nicki skulle se så att hon skulle få mig för sig själv.

Men jag ville ha Nicki och ingen annan.

Nicki hade faktiskt inte köpt min kärlek och sagt att

hon kunde köpa allt jag någonsin önskat mig.

Det var precis det som Jane hade gjort och jag hade gått i hennes fälla.

Jag var en riktig idiot.

Jag menar vad tänkte jag på?!?

- Jag och Jane satt och pratade lite.

Sen spärrade hon upp ögonen på något bakom mig,

troligen dig,

men jag hann inte se vem det var innan hon började klänga på mig och kysste mig rakt på läpparna.

Ganska länge.

Hon ville att du skulle se att hon kysste mig så att du skulle bli avundsjuk och göra slut.

Men jag skulle aldrig bli ihop med Jane,

en gammal skolkamrat! Kom ihåg det.

Sa jag och torkade bort alla tårar från hennes kinder.

- För det mesta har jag bara ignorerat henne när hon har frågat om vi kan hänga någon gång.

Men nu har hon blivit mer och mer desperat och ringt mig hela tiden.

Det är därför jag aldrig har svarat när du ringt.

Men jag älskar dig bara dig och jag hoppas att ingen kan komma emellan oss igen.

Sa jag och kysste henne rakt på läpparna.

Även om hon ville eller inte ville så bara tog jag tag i hennes midja och höll henne nära mig.

Just i det här ögonblicket ville jag bara pausa tiden och njuta av hennes närhet och känna hennes värme. Allt kändes helt rätt.

Nicki:

Allt var perfekt. FAN!!!

Hur ska jag kunna förklara för Mike att jag ska flyga till Chicago IMORGON!!!

- Mike. Sa jag och tog ett steg bakåt.

- Ja, vad är det. Sa han snabbt och kollade oroligt på mig.

- Jo det är så att...

- Ja.

- Min mamma ska skilja sig igen och vi ska flytta till Chicago.

Sa jag så snabbt jag kunde och jag kände att jag blev tårögd.

- Kom vi går hem till mig.

Sa han och jag tog honom i handen.

Vi gick förbi Jane och jag såg att hon kollade surt på mig och Mike.

Hon drog mig till sig med ett väldigt hårt ryck i armen.

- Du fattar väl att han bara sa sådär för att han ville trösta dig.

Imorgon ska vi på dejt igen.

Viskade hon snabbt till mig.

Hon drog mig närmare sig så att vi var tätt intill varandra och hon kramade åt min arm hårdare och hårdare men jag försökte hålla masken.

- Du förstår väll att Mike är min och ingen annans?

Han älskar mig och ingen annan.

Det fattar du va?

Fräste hon åt mig.

De orden brände i mitt hjärta och dom fick mig att tro att det faktiskt var sant.

Jag lyckades inte få fram något ljud så hon kramade min arm ännu hårdare.

För varje sekund som gick så kramade hon armen hårdare och hårdare och för varje sekund som gick tappade jag känseln mer och mer i armen. Till slut lyckades jag få fram något.

- Ja jag fattar, Släpp mig nu!!! Sa jag och Jane släppte taget om min arm.

Jag var alldeles röd på hela armen.

- Varför skriker du? Frågade mike.

- Fråga Jane.

Mike:

Hon förklarade att hon inte visste.

Hon sa att hon bara hade sagt en sak till Nicki.

När vi hade kommit hem så frågade jag vad som egentligen hade hänt,

jag förstod att Jane inte hade berättat hela sanningen.

- Hon fräste några saker till mig och höll mig ganska hårt i armen.

Men det kommer att läka fort.

- LÄKA!!!

Höll hon så hårt?!?!

Nicki bara nickade och drog upp ärmen på tröjan.

Hon var helt blå på hela överarmen.

- Vad har hon gjort?!?!

- Hon bara höll i min arm.

Det är inte så farligt.

Sluta skrik nu, du gör mig orolig.

De orden fick mig att lugna ner mig lite.

Nicki:

Jag berättade lite om vart vi skulle flytta och vart vi skulle bo.

Sedan kom jag på att jag inte skulle träffa Mike på ett tag.

De tankarna gjorde mig illamående och jag kände hur tårarna brände ner för mina kinder.

Jag fick gråta ut i Mikes famn och han höll armarna om mig.

Till slut somnade vi men han höll fortfarande om mig.

Dagen efter fick jag äta frukost med Mike och hans mamma.

Mikes mamma var väldigt trevlig men det märktes att han skämdes för henne.

Jag gav honom en kyss innan jag gick hem.

När jag kom hem så stod mamma där,

precis innanför dörren med tårar i ögonen...

___________________________________________

Förlåt för dålig uppdatering!

Den här delen blev dålig men nästa blir bättre jag lovar.